Mikael Forsberg
2016-04-07 11:05:54 UTC
http://anthropocene.live/2016/04/06/ar-peter-hultqvist-en-sakerhetsrisk/
Är Peter Hultqvist en säkerhetsrisk?
Här tar Peter Hultqvist emot ett tecken på uppskattning från en
amerikansk officer ombord på hangarfartyget USS Theodore Roosevelt.
Med risk att verka tjatig vill jag börja med att upprepa; för att vi
riktigt skall kunna förstå dagens internationella politiska utveckling,
måste vi inse att det som driver den är; att den västliga
angloamerikanska makthegemoni som gällt i tvåhundra år nu är mer hotad
än någonsin. Under 1800-talet var Storbritanniens kungahus och förmögna
elit den ledande kraften för att efter första världskriget tappa sin
ledartröja till amerikanerna. Det brittiska kungahuset spelar dock
fortfarande en roll som förgyllning av den idag dominerande
angloamerikanska oligarkin.
Nazismen var aldrig något reellt hot eftersom där fanns många gemensamma
intressen. Världskommunismen med sin dröm om en kommunistisk
världsordning, var däremot ett hot, men den fungerade samtidigt som en
ursäkt för uppbyggnaden av världshistoriens största militärmakt (USA med
allierade svarar idag för ca. tre fjärdedelar av världens
militärutgifter) och kommunismen hotade aldrig fundamentet för
dominansen inom världsekonomin.
Världens två folkrikaste länder Kina och Indien har börjat en resa med
en fantastisk ekonomisk tillväxt som av demografiska skäl kommer att ge
dem en dominerande position i världsekonomin inom något eller några
decennier. Dessa länder är tillsammans nära lierade med Ryssland, som
till arealen är världens största land och det land som sitter på
världens största råvarutillgångar. Man har även ingått ett nära
samarbete med Afrikas och Sydamerikas största länder – Sydafrika och
Brasilien – i det s.k. BRICS-samarbetet. Om väst skall kunna behålla och
försvara sin hegemoni måste man på något sätt bryta denna allians och
destabilisera dessa länder. Det är där kampanjen för en ny global
världsordning och försvagandet av nationalstaterna får sin förklaring.
Det pågående propagandakriget mot främst Ryssland men även mot de övriga
BRICS-staterna skall ses i ljuset av denna kamp om världshegemonin. Vi
möter utslag av det här kriget dagligen i våra etablerade medier.
Sveriges politiska och mediala etablissemang har ensidigt tagit parti
för den angloamerikanska oligarkin. Man vill mot folkviljan föra in
Sverige i NATO/USA-alliansen och har drivit igenom ett avtal som ger
USA-militär tillträde till svenskt territorium utan något som helst
demokratiskt mandat. Den svenska journalistkåren från vänster till höger
har även ensidigt tagit parti i propagandakriget och matar dagligen ut
det de blir serverade av oligarkins megafoner.
Det aktuella exemplet i propagandakriget är den läcka av de s.k. Panama
papers som kom häromdagen. Materialet presenteras av en organisation som
kallar sig International Consortium of Investigative Journalists och som
är finansierad av USAID som är en gren av CIA och oligarkernas Ford
Foundation, Carnegie Endowment, Rockefeller Family Fund, W K Kellogg
Foundation och Open Society Foundation (Soros) m.fl.. Man gör ett tafatt
försök att klistra anklagelser om korruption på såväl Rysslands
president Putin som Kinas Xi Jinping. Ingen av dessa två figurerar dock
i det läckta materialet. Det senare måste varit en besvikelse, men trots
detta försöker man koka soppa på en spik, genom att hänga ut dessa
ledare med hjälp av guilt by association, eftersom man hittat personer i
materialet med någon relation till ledarna.
Utan att vara närmare insatt kan jag även konstatera att både Sydafrikas
president Jacob Zuma och Brasiliens president Dilma Rousseff just nu är
hårt ansatta av anklagelser om korruption. Det verkar ha kommit för
lägligt för att bara vara en slump. Nyligen avslöjades även hur USA:s
NSA systematiskt avlyssnat Rousseffs telefon; att hon misshagar
makthavarna i Washington genom sitt samarbete inom BRICS torde det inte
råda något tvivel om.
Svenska politiker har under senare år nästan mangrant fungerat som
oligarkins nyttiga idioter. Jag har intrycket att de inte begriper så
mycket dock, utan mest vill visa sig på styva linan. Dagens exempel är
en debattartikel av socialdemokraten Hultqvist och hans Litauiska
kollega om Rysslands annektering av Krim och med krav på fortsatta
sanktioner mot Ryssland.
Visst var annekteringen av Krim en fräck åtgärd från Putins sida, men
den bör sättas i sitt sammanhang vilket givetvis inte Hultqvist gör.
Sanningen är ju den att annekteringen följde på en av CIA iscensatt
statskupp i Kiev mot en – låt vara korrumperad – men ändock demokratiskt
vald president. I hans ställe har en USA-orienterad ännu mer korrumperad
president sats in och ett antal fascister har fått plats i regeringen.
Eftersom Krim nästan enbart befolkas av ryssar och därtill hyser
Rysslands största flottbas var det otänkbart för Ryssland att låta
halvön falla i fienden NATO:s händer. Att Hultqvist vidgår detta är
ohederligt. Istället anklagar han Ryssland för att ha rubbat den
europeiska säkerhetsordningen, när det faktiskt är NATO/USA som är i
full färd med att rubba den med sin kupp och sitt aggressiva inringande
av Ryssland.
Det hade väckt mer respekt om Hultqvist krävt att Krims befolkning under
internationell kontroll borde fått ta ställning till den status man vill
att halvön skall ha. Intrycket jag har är att folket på Krim faktiskt
ger annekteringen det starka stöd som ryssarnas folkomröstning visade
på, men jag kan ha fel. Man måste däremot vara mer än tillåtet naiv om
man tror att Ryssland kommer att skäppa Krim utan väpnat motstånd, så
länge man har folket på sin sida.
Hultqvist argumenterar även för fortsatta sanktioner mot Ryssland. Det
avslöjar hur lite han begriper av dagens skeende. Sanktionerna har ju de
facto spelat Putin i händerna. Han slipper en massa import som dränerar
landet på viktig valuta nu när oljeinkomsterna minskar. Samtidigt får
han möjlighet att bygga upp ryska företag som utan konkurrens utifrån
kan ta fram de varor som man inte får köpa. Ryssland är för stort för
att skadas av sanktionerna, speciellt som man har mycket stora delar av
världen som inte deltar. Vad sanktionerna kommer att leda till är att
Rysk export/import mer riktas in på länder som Kina och Indien och
mindre på EU. Eftersom de förra växer så det knakar medan det senare
står och stampar är detta en utveckling som på sikt kommer att gynna
Ryssland. De enda som skadas av sanktionerna är en lång rad EU-länder,
inte minst våra nordiska grannar.
Det Hultqvist lånar sig till är att medverka i en ensidig allt
intensivare propagandakampanj från den angloamerikanska oligarkin mot
den nationalistiske Putin. Den har som mål att inför det ryska valet i
höst, försöka skapa en liknande folklig resning i Moskva som den man
kuppade fram i Kiev. Jag tycker inte att vårt lands försvarsminister
skall ägna sig åt ett så starkt ställningstagande i den pågående
maktkampen. Det skadar svenska intressen och underminerar landets säkerhet.
Svenska folket vill med stor majoritet att landet skall förbli
alliansfritt och då borde försvarsministern rätta sig efter detta om han
respekterar demokratin.
http://anthropocene.live/2016/04/06/ar-peter-hultqvist-en-sakerhetsrisk/
---
Detta e-postmeddelande har sökts igenom efter virus med antivirusprogram från Avast.
https://www.avast.com/antivirus
Är Peter Hultqvist en säkerhetsrisk?
Här tar Peter Hultqvist emot ett tecken på uppskattning från en
amerikansk officer ombord på hangarfartyget USS Theodore Roosevelt.
Med risk att verka tjatig vill jag börja med att upprepa; för att vi
riktigt skall kunna förstå dagens internationella politiska utveckling,
måste vi inse att det som driver den är; att den västliga
angloamerikanska makthegemoni som gällt i tvåhundra år nu är mer hotad
än någonsin. Under 1800-talet var Storbritanniens kungahus och förmögna
elit den ledande kraften för att efter första världskriget tappa sin
ledartröja till amerikanerna. Det brittiska kungahuset spelar dock
fortfarande en roll som förgyllning av den idag dominerande
angloamerikanska oligarkin.
Nazismen var aldrig något reellt hot eftersom där fanns många gemensamma
intressen. Världskommunismen med sin dröm om en kommunistisk
världsordning, var däremot ett hot, men den fungerade samtidigt som en
ursäkt för uppbyggnaden av världshistoriens största militärmakt (USA med
allierade svarar idag för ca. tre fjärdedelar av världens
militärutgifter) och kommunismen hotade aldrig fundamentet för
dominansen inom världsekonomin.
Världens två folkrikaste länder Kina och Indien har börjat en resa med
en fantastisk ekonomisk tillväxt som av demografiska skäl kommer att ge
dem en dominerande position i världsekonomin inom något eller några
decennier. Dessa länder är tillsammans nära lierade med Ryssland, som
till arealen är världens största land och det land som sitter på
världens största råvarutillgångar. Man har även ingått ett nära
samarbete med Afrikas och Sydamerikas största länder – Sydafrika och
Brasilien – i det s.k. BRICS-samarbetet. Om väst skall kunna behålla och
försvara sin hegemoni måste man på något sätt bryta denna allians och
destabilisera dessa länder. Det är där kampanjen för en ny global
världsordning och försvagandet av nationalstaterna får sin förklaring.
Det pågående propagandakriget mot främst Ryssland men även mot de övriga
BRICS-staterna skall ses i ljuset av denna kamp om världshegemonin. Vi
möter utslag av det här kriget dagligen i våra etablerade medier.
Sveriges politiska och mediala etablissemang har ensidigt tagit parti
för den angloamerikanska oligarkin. Man vill mot folkviljan föra in
Sverige i NATO/USA-alliansen och har drivit igenom ett avtal som ger
USA-militär tillträde till svenskt territorium utan något som helst
demokratiskt mandat. Den svenska journalistkåren från vänster till höger
har även ensidigt tagit parti i propagandakriget och matar dagligen ut
det de blir serverade av oligarkins megafoner.
Det aktuella exemplet i propagandakriget är den läcka av de s.k. Panama
papers som kom häromdagen. Materialet presenteras av en organisation som
kallar sig International Consortium of Investigative Journalists och som
är finansierad av USAID som är en gren av CIA och oligarkernas Ford
Foundation, Carnegie Endowment, Rockefeller Family Fund, W K Kellogg
Foundation och Open Society Foundation (Soros) m.fl.. Man gör ett tafatt
försök att klistra anklagelser om korruption på såväl Rysslands
president Putin som Kinas Xi Jinping. Ingen av dessa två figurerar dock
i det läckta materialet. Det senare måste varit en besvikelse, men trots
detta försöker man koka soppa på en spik, genom att hänga ut dessa
ledare med hjälp av guilt by association, eftersom man hittat personer i
materialet med någon relation till ledarna.
Utan att vara närmare insatt kan jag även konstatera att både Sydafrikas
president Jacob Zuma och Brasiliens president Dilma Rousseff just nu är
hårt ansatta av anklagelser om korruption. Det verkar ha kommit för
lägligt för att bara vara en slump. Nyligen avslöjades även hur USA:s
NSA systematiskt avlyssnat Rousseffs telefon; att hon misshagar
makthavarna i Washington genom sitt samarbete inom BRICS torde det inte
råda något tvivel om.
Svenska politiker har under senare år nästan mangrant fungerat som
oligarkins nyttiga idioter. Jag har intrycket att de inte begriper så
mycket dock, utan mest vill visa sig på styva linan. Dagens exempel är
en debattartikel av socialdemokraten Hultqvist och hans Litauiska
kollega om Rysslands annektering av Krim och med krav på fortsatta
sanktioner mot Ryssland.
Visst var annekteringen av Krim en fräck åtgärd från Putins sida, men
den bör sättas i sitt sammanhang vilket givetvis inte Hultqvist gör.
Sanningen är ju den att annekteringen följde på en av CIA iscensatt
statskupp i Kiev mot en – låt vara korrumperad – men ändock demokratiskt
vald president. I hans ställe har en USA-orienterad ännu mer korrumperad
president sats in och ett antal fascister har fått plats i regeringen.
Eftersom Krim nästan enbart befolkas av ryssar och därtill hyser
Rysslands största flottbas var det otänkbart för Ryssland att låta
halvön falla i fienden NATO:s händer. Att Hultqvist vidgår detta är
ohederligt. Istället anklagar han Ryssland för att ha rubbat den
europeiska säkerhetsordningen, när det faktiskt är NATO/USA som är i
full färd med att rubba den med sin kupp och sitt aggressiva inringande
av Ryssland.
Det hade väckt mer respekt om Hultqvist krävt att Krims befolkning under
internationell kontroll borde fått ta ställning till den status man vill
att halvön skall ha. Intrycket jag har är att folket på Krim faktiskt
ger annekteringen det starka stöd som ryssarnas folkomröstning visade
på, men jag kan ha fel. Man måste däremot vara mer än tillåtet naiv om
man tror att Ryssland kommer att skäppa Krim utan väpnat motstånd, så
länge man har folket på sin sida.
Hultqvist argumenterar även för fortsatta sanktioner mot Ryssland. Det
avslöjar hur lite han begriper av dagens skeende. Sanktionerna har ju de
facto spelat Putin i händerna. Han slipper en massa import som dränerar
landet på viktig valuta nu när oljeinkomsterna minskar. Samtidigt får
han möjlighet att bygga upp ryska företag som utan konkurrens utifrån
kan ta fram de varor som man inte får köpa. Ryssland är för stort för
att skadas av sanktionerna, speciellt som man har mycket stora delar av
världen som inte deltar. Vad sanktionerna kommer att leda till är att
Rysk export/import mer riktas in på länder som Kina och Indien och
mindre på EU. Eftersom de förra växer så det knakar medan det senare
står och stampar är detta en utveckling som på sikt kommer att gynna
Ryssland. De enda som skadas av sanktionerna är en lång rad EU-länder,
inte minst våra nordiska grannar.
Det Hultqvist lånar sig till är att medverka i en ensidig allt
intensivare propagandakampanj från den angloamerikanska oligarkin mot
den nationalistiske Putin. Den har som mål att inför det ryska valet i
höst, försöka skapa en liknande folklig resning i Moskva som den man
kuppade fram i Kiev. Jag tycker inte att vårt lands försvarsminister
skall ägna sig åt ett så starkt ställningstagande i den pågående
maktkampen. Det skadar svenska intressen och underminerar landets säkerhet.
Svenska folket vill med stor majoritet att landet skall förbli
alliansfritt och då borde försvarsministern rätta sig efter detta om han
respekterar demokratin.
http://anthropocene.live/2016/04/06/ar-peter-hultqvist-en-sakerhetsrisk/
---
Detta e-postmeddelande har sökts igenom efter virus med antivirusprogram från Avast.
https://www.avast.com/antivirus