Mikael Forsberg
2016-03-04 13:06:29 UTC
http://anthropocene.live/2016/02/28/drommen-om-varldsherravalde-ix/
Drömmen om världsherravälde IX
Slutet på västvärlden och tillkomsten av en ny världsordning
Jag lärde mig för många år sedan, att man för att förstå hur världen
kommer att utvecklas måste fokusera på de observerbara långsamma
utvecklingstrenderna över decennier och århundraden, mer än på dagens
kriser och konflikter. En av de viktigaste faktorerna att ha koll på är
den demografiska utvecklingen och en annan är produktionen av livsmedel.
Senare års debatt har varit väldigt upptagen av klimatförändring som
givetvis även har stor betydelse – när och om de inträffar. Inga
avgörande förändringar av klimatet har dock kunnat observeras ännu. Den
enda relevanta förändringen för bedömning av framtiden, är att högre
koldioxidhalt i atmosfären medför ökande växtlighet och större skördar.
När man studerar demografiska förändringar och andra observerbara
långsiktiga skiften i vår värld är det två länder som sticker ut – Kina
och Indien. Med sin stora befolkningstillväxt och snabbt växande ekonomi
förändrar dessa länder den geopolitiska kartan. När jag för en tid sedan
hade ett samtal med Indiens ambassadör i Sverige sa hon något som jag la
på minnet. Hon menade att medan indier kunde ha ett tidsperspektiv på 10
år för att nå ett politiskt mål, så hade kineserna ett perspektiv på 100
år. Detta gör att vi inte lika tydligt upptäcker vilket mål Kina siktar på.
Den vaknade draken
Kinesisk långsiktig målmedveten är viktigt att ha med i beräkningen när
man bedömer de geopolitiska trenderna. För några år sedan läste jag
boken When China Rules the World av den engelska journalisten Martin
Jacques. Underskriften Slutet på västvärlden och tillkomsten av en ny
världsordning ger en fingervisning om vad han menar är Kinas mål. Ännu
en ny världsordning alltså, som inte skall förväxlas med de
angloamerikanska oligarkernas NWO. Till skillnad från USA,
Storbritannien, Tyskland och Frankrike under olika faser de senaste 200
åren, vill inte Kina framtona på världsscenen som bara en ny kraftfull
nationalstat, utan snarast som ett imperium som gradvis återtar sin
självklara position som en central makt i världen. Att Kinas ledare Xi
Jinping är slät och leende i ansiktet när han träffar västliga ledare
betyder ingenting, mer än att han bidar sin tid och flyttar fram sina
positioner i små steg. Målet är dock helt klart.
Kina var den rikaste, mest sammanhållna och mest tekniskt avancerade
civilisationen en bra bit in på 1700-talet, en position som man
förlorade för 200 år sedan efter slaget vid Trafalgar då brittiska
flottan tog över herraväldet på haven och kontrollen av världshandeln,
samtidigt som den industriella revolutionen började i Europa. Den
västliga vanföreställningen att Kina har handikappande sociala,
kulturella och politiska defekter som ger väst ett övertag gör att vi
underskattar landet. Kanske var västs övertag i 200 år bara en
lyckoträff. Föreställningen att Kinas öppnade marknader och plötsliga
ekonomiska språng kommer att leda till en anpassning till väst, kan leda
till en falsk trygghetskänsla.
Kina förbereder mycket noga sin framtida central roll i världsekonomin.
I stället för att försöka stånga sig in i det ekonomiska system som
domineras av de angloamerikanska oligarkerna har man tagit initiativ
till en ekonomisk allians mellan de icke euroamerikanska kontinenternas
främsta utvecklingsländer. Alliansen består av Brasilien (Sydamerika),
Ryssland (Eurasien), Indien (Asien), Kina själv och Sydafrika (Afrika) –
förkortat BRICS. Alla långsiktiga trender talar för att denna kvintett
kommer att bli den dominerande kraften i världsekonomin inom några
decennier.
Hos oss i väst återkommer ständigt tron att BRICS-länderna är så
korrumperade att deras ekonomier av det skälet förr eller senare
stagnerar eller bryter ihop. Jag tror den tron bara är att hänge sig åt
självbedrägeri. Korruptionen i USA och även inom EU är minst lika stor,
den har bara andra mer subtila former. Jag har tidigare påpekat det
enkla faktum att det kan kosta uppåt tio ggr så mycket att ta fram
avancerad vapensystem i USA som i Ryssland och Kina. Fråga er vart de
pengarna tar vägen så hittar ni den amerikanska korruptionen. Att USA:s
militära budget är två och en halv gånger så stor som Rysslands och
Kinas tillsammans gör av detta skäl inte USA:s militära kapacitet så
mycket större. I slutändan bestäms f.ö. den militära styrkan av vem som
har flest boots on the ground och där sackar västvärlden allt mer efter
Kina.
Kinas kulturella kärna idag liknar det gamla Kina betydligt mer än den
liknar den moderna västvärldens. Kina bygger välstånd mycket snabbare än
de absorberar våra idéer och ideal. Resultatet blir att Kina sannolikt
blir en supermakt på sina egna villkor och inte någon som kopierar
västliga normer och institutioner som de västliga makthavarna hoppas och
förväntar sig. Den stora lojaliteten från landets enorma diaspora och
den popularitet som kinesisk kultur åtnjuter runt om i världen är en
stor tillgång som ökar landets styrka ytterligare.
Kina hanterar sin egen form av marknadsekonomi på ett radikalt annat
sätt än vi gör i väst. Deras offentliga och privata sektorer blandas
samman på ett vis som förvirrar oss som är vana vid en strikt separation
mellan myndigheter och näringsliv. Energiska kreativa entreprenörer
frodas vid sidan av den hyperaktiva allestädes närvarande staten som
aldrig avstår från att intervenera.
När vi ifrån näringslivet tjatat oss hesa om att våra
biståndsmyndigheter borde ha överlåtit betydligt mer av biståndsarbetet
i fattiga länder på svenska företag och entreprenörer, har vi talat för
döva öron. Västvärldens bistånd efter kriget har gått till ganska
bortkastade barnbegränsningsåtgärder, flummiga miljöprojekt och till ett
stort svart korruptionshål som slukat resten. Någon utveckling har
knappast åstadkommits på 60 år och fattigdomen har bara blivit värre.
Kina satsar för fullt på infrastruktur- och industriprojekt i andra
utvecklingsländer i intimt samarbete mellan stat och företagande. På så
sätt säkrar Kina sin framtida råvaruförsörjning, samtidigt som man
lyfter en rad utvecklingsländer upp ur sin fattigdom och får dem som
nära allierade i skapandet av en ny kinesisk världsordning. Man har
redan börjat bilda internationella finansiella institutioner för att
kringgå de USA dominerade WB, IMF, WTO m.fl.. Kinas framgång med att få
med i princip hela världen utom USA i sin nystartade Asian
Infrastructure Investment Bank (AIIB) är ett avgörande steg i deras politik.
Kina har enorma miljöproblem som i megaformat påminner om dem vi hade i
Europa på sextiotalet. Problemen beror i stor utsträckning på att man
fortfarande har hundratals miljoner som lever i fattigdom och lagar sin
mat och värmer sig över öppna koleldar. Därtill produceras stora delar
av elkraften i små lågrenade kolkraftverk. Detta kommer man av allt att
döma att åtgärda det närmaste decenniet. Det mycket stora kolberoendet
kommer dock att vara kvar och även öka fram till 2030, då man räknar med
att kolförbrukningen planar ut.
Västs försök att med ett globalt klimatavtal bromsa upp Kinas tillväxt
har inte lyckats. Visserligen påstod president Obama i höstas att han
nått ett avtal med Xi Jinping om en begränsning av landets
fossilanvändning. Det enda Xi lovade var dock att fossilanvändningen
sannolikt skulle plana ut när befolkningskurvan som beräknat gör det
omkring 2030. Strategin är typisk kinesisk, varför ta strid när man kan
glida undan på detta sätt, utan att i realiteten förbinda sig att göra
någonting?
Kina bryr sig inte om västs sätt att se på demokratin. För Kina handlar
demokrati inte om demokrati mellan individer utan mellan folkgrupper.
Med landets oerhört stora befolkning innebär det att de ser som
självklart att Kina skall ha mer att säga till om i världen än USA och
EU tillsammans. Bl.a. accepterar man inte dollarns ställning som
reservvaluta och kommer med tiden att kringgå den. Den förändringen blir
f.ö. slutet för de angloamerikanska bankirernas hegemoni och USA:s
ekonomiska dominans. Man börjar med att gradvis upphöra med handelsavtal
i dollar.
En tänkbar utveckling är att Ryssland och Kina återgår till
guldmyntfoten som en gång introducerades i Bretton Woodsavtalet 1944.
Det skulle göra dem oberoende av västliga bankirer och betydligt mindre
sårbara. Kina har f.ö. nyligen varnat oligarkernas torped George Soros
för att ge sig på deras valuta med spekulationer av den typ han ägnar
sig åt.
Västvärldens strävan mot en rent elektronisk valuta är ytterst riskabel.
Det behövs bara en rejäl solstorm som den 1859 för att slå ut hela
västvärldens betalningssystem och störta länderna in i total anarki.
Alternativt räcker det med några väl placerade EMP-bomber i stratosfären
för att uppnå samma effekt. Idag är Nordkorea kapabelt att åstadkomma det!
Kina kommer att välja sin egen ekonomiska väg och kommer sannolikt inte
att söka politiska råd från väst. Dess styrande parti har blivit en
modern version av en kejserlig dynasti. De kommunistiska ledarna har
tagit till sig återuppväckta Konfucianska värderingar. De har
positionerat sig som beskyddare av kinesisk enighet, vilket är statens
traditionellt viktigaste roll, något som svenska politiker inte
begriper. Många kineser ser detta som heligt och flertalet kommer att
stödja sina ledare med eller utan demokratiska reformer, så länge som
landets styrka fortsätter att öka.
Kinesiskt tänkande är även starkt rasistiskt, man har en strikt
rangordning där den dominerande etniska gruppen hankineserna står högst
och afrikaner lägst. Man följer i stort sett skalan för olika
folkgruppers intelligenskvot och där ligger kineser högst i världen.
Deras världsbild är som skalen på en lök där Kina finns i mitten såväl
etniskt som ekonomiskt.
De angloamerikanska oligarkerna jobbar på Rysslands bankrutt år 2017 och
störtandet av Putin i en iscensatt statskupp likt den i Kiev. Torpeden
George Soros skrev om det i DN den 21 februari. Därefter planerar man
med att låta sina företag ta kontroll över de enorma ryska
råvarutillgångarna såsom man försökte under Jeltsins tid. Självklart
kommer Kina se till att om det lågt skuldsatta Ryssland mot all
förmodan, skulle ruineras av låga oljepriser, så inte kommer man att
låta västs företag få kontroll över råvarutillgångarna. Ryssland är
såväl Kinas vapensmedja som råvarureserv, som de aldrig kommer att
släppa i händerna på USA. Jag tror kineserna kommer att försäkra sig om
ett självständigt Ryssland genom ökad handel och annat stöd. Om NATO
skulle attackera Ryssland som Turkiets president Erdogan hotat med,
skulle Kina ingripa på ryssarnas sida.
Om Ryssland är ett stort hinder för oligarkernas dröm om
världsherravälde, så kommer Kina att visa sig vara en vägg av granit.
Antingen vi gillar det eller ej, bevittnar vi slutet på västvärldens och
den angloamerikanska oligarkins 200-åriga hegemoni och början på en
utveckling där Kina återtar sin position som världens ekonomiska och
kulturella mitt – Mittens Rike.
Fortsättning följer.
http://anthropocene.live/2016/02/28/drommen-om-varldsherravalde-ix/
---
Detta e-postmeddelande har sökts igenom efter virus med antivirusprogram från Avast.
https://www.avast.com/antivirus
Drömmen om världsherravälde IX
Slutet på västvärlden och tillkomsten av en ny världsordning
Jag lärde mig för många år sedan, att man för att förstå hur världen
kommer att utvecklas måste fokusera på de observerbara långsamma
utvecklingstrenderna över decennier och århundraden, mer än på dagens
kriser och konflikter. En av de viktigaste faktorerna att ha koll på är
den demografiska utvecklingen och en annan är produktionen av livsmedel.
Senare års debatt har varit väldigt upptagen av klimatförändring som
givetvis även har stor betydelse – när och om de inträffar. Inga
avgörande förändringar av klimatet har dock kunnat observeras ännu. Den
enda relevanta förändringen för bedömning av framtiden, är att högre
koldioxidhalt i atmosfären medför ökande växtlighet och större skördar.
När man studerar demografiska förändringar och andra observerbara
långsiktiga skiften i vår värld är det två länder som sticker ut – Kina
och Indien. Med sin stora befolkningstillväxt och snabbt växande ekonomi
förändrar dessa länder den geopolitiska kartan. När jag för en tid sedan
hade ett samtal med Indiens ambassadör i Sverige sa hon något som jag la
på minnet. Hon menade att medan indier kunde ha ett tidsperspektiv på 10
år för att nå ett politiskt mål, så hade kineserna ett perspektiv på 100
år. Detta gör att vi inte lika tydligt upptäcker vilket mål Kina siktar på.
Den vaknade draken
Kinesisk långsiktig målmedveten är viktigt att ha med i beräkningen när
man bedömer de geopolitiska trenderna. För några år sedan läste jag
boken When China Rules the World av den engelska journalisten Martin
Jacques. Underskriften Slutet på västvärlden och tillkomsten av en ny
världsordning ger en fingervisning om vad han menar är Kinas mål. Ännu
en ny världsordning alltså, som inte skall förväxlas med de
angloamerikanska oligarkernas NWO. Till skillnad från USA,
Storbritannien, Tyskland och Frankrike under olika faser de senaste 200
åren, vill inte Kina framtona på världsscenen som bara en ny kraftfull
nationalstat, utan snarast som ett imperium som gradvis återtar sin
självklara position som en central makt i världen. Att Kinas ledare Xi
Jinping är slät och leende i ansiktet när han träffar västliga ledare
betyder ingenting, mer än att han bidar sin tid och flyttar fram sina
positioner i små steg. Målet är dock helt klart.
Kina var den rikaste, mest sammanhållna och mest tekniskt avancerade
civilisationen en bra bit in på 1700-talet, en position som man
förlorade för 200 år sedan efter slaget vid Trafalgar då brittiska
flottan tog över herraväldet på haven och kontrollen av världshandeln,
samtidigt som den industriella revolutionen började i Europa. Den
västliga vanföreställningen att Kina har handikappande sociala,
kulturella och politiska defekter som ger väst ett övertag gör att vi
underskattar landet. Kanske var västs övertag i 200 år bara en
lyckoträff. Föreställningen att Kinas öppnade marknader och plötsliga
ekonomiska språng kommer att leda till en anpassning till väst, kan leda
till en falsk trygghetskänsla.
Kina förbereder mycket noga sin framtida central roll i världsekonomin.
I stället för att försöka stånga sig in i det ekonomiska system som
domineras av de angloamerikanska oligarkerna har man tagit initiativ
till en ekonomisk allians mellan de icke euroamerikanska kontinenternas
främsta utvecklingsländer. Alliansen består av Brasilien (Sydamerika),
Ryssland (Eurasien), Indien (Asien), Kina själv och Sydafrika (Afrika) –
förkortat BRICS. Alla långsiktiga trender talar för att denna kvintett
kommer att bli den dominerande kraften i världsekonomin inom några
decennier.
Hos oss i väst återkommer ständigt tron att BRICS-länderna är så
korrumperade att deras ekonomier av det skälet förr eller senare
stagnerar eller bryter ihop. Jag tror den tron bara är att hänge sig åt
självbedrägeri. Korruptionen i USA och även inom EU är minst lika stor,
den har bara andra mer subtila former. Jag har tidigare påpekat det
enkla faktum att det kan kosta uppåt tio ggr så mycket att ta fram
avancerad vapensystem i USA som i Ryssland och Kina. Fråga er vart de
pengarna tar vägen så hittar ni den amerikanska korruptionen. Att USA:s
militära budget är två och en halv gånger så stor som Rysslands och
Kinas tillsammans gör av detta skäl inte USA:s militära kapacitet så
mycket större. I slutändan bestäms f.ö. den militära styrkan av vem som
har flest boots on the ground och där sackar västvärlden allt mer efter
Kina.
Kinas kulturella kärna idag liknar det gamla Kina betydligt mer än den
liknar den moderna västvärldens. Kina bygger välstånd mycket snabbare än
de absorberar våra idéer och ideal. Resultatet blir att Kina sannolikt
blir en supermakt på sina egna villkor och inte någon som kopierar
västliga normer och institutioner som de västliga makthavarna hoppas och
förväntar sig. Den stora lojaliteten från landets enorma diaspora och
den popularitet som kinesisk kultur åtnjuter runt om i världen är en
stor tillgång som ökar landets styrka ytterligare.
Kina hanterar sin egen form av marknadsekonomi på ett radikalt annat
sätt än vi gör i väst. Deras offentliga och privata sektorer blandas
samman på ett vis som förvirrar oss som är vana vid en strikt separation
mellan myndigheter och näringsliv. Energiska kreativa entreprenörer
frodas vid sidan av den hyperaktiva allestädes närvarande staten som
aldrig avstår från att intervenera.
När vi ifrån näringslivet tjatat oss hesa om att våra
biståndsmyndigheter borde ha överlåtit betydligt mer av biståndsarbetet
i fattiga länder på svenska företag och entreprenörer, har vi talat för
döva öron. Västvärldens bistånd efter kriget har gått till ganska
bortkastade barnbegränsningsåtgärder, flummiga miljöprojekt och till ett
stort svart korruptionshål som slukat resten. Någon utveckling har
knappast åstadkommits på 60 år och fattigdomen har bara blivit värre.
Kina satsar för fullt på infrastruktur- och industriprojekt i andra
utvecklingsländer i intimt samarbete mellan stat och företagande. På så
sätt säkrar Kina sin framtida råvaruförsörjning, samtidigt som man
lyfter en rad utvecklingsländer upp ur sin fattigdom och får dem som
nära allierade i skapandet av en ny kinesisk världsordning. Man har
redan börjat bilda internationella finansiella institutioner för att
kringgå de USA dominerade WB, IMF, WTO m.fl.. Kinas framgång med att få
med i princip hela världen utom USA i sin nystartade Asian
Infrastructure Investment Bank (AIIB) är ett avgörande steg i deras politik.
Kina har enorma miljöproblem som i megaformat påminner om dem vi hade i
Europa på sextiotalet. Problemen beror i stor utsträckning på att man
fortfarande har hundratals miljoner som lever i fattigdom och lagar sin
mat och värmer sig över öppna koleldar. Därtill produceras stora delar
av elkraften i små lågrenade kolkraftverk. Detta kommer man av allt att
döma att åtgärda det närmaste decenniet. Det mycket stora kolberoendet
kommer dock att vara kvar och även öka fram till 2030, då man räknar med
att kolförbrukningen planar ut.
Västs försök att med ett globalt klimatavtal bromsa upp Kinas tillväxt
har inte lyckats. Visserligen påstod president Obama i höstas att han
nått ett avtal med Xi Jinping om en begränsning av landets
fossilanvändning. Det enda Xi lovade var dock att fossilanvändningen
sannolikt skulle plana ut när befolkningskurvan som beräknat gör det
omkring 2030. Strategin är typisk kinesisk, varför ta strid när man kan
glida undan på detta sätt, utan att i realiteten förbinda sig att göra
någonting?
Kina bryr sig inte om västs sätt att se på demokratin. För Kina handlar
demokrati inte om demokrati mellan individer utan mellan folkgrupper.
Med landets oerhört stora befolkning innebär det att de ser som
självklart att Kina skall ha mer att säga till om i världen än USA och
EU tillsammans. Bl.a. accepterar man inte dollarns ställning som
reservvaluta och kommer med tiden att kringgå den. Den förändringen blir
f.ö. slutet för de angloamerikanska bankirernas hegemoni och USA:s
ekonomiska dominans. Man börjar med att gradvis upphöra med handelsavtal
i dollar.
En tänkbar utveckling är att Ryssland och Kina återgår till
guldmyntfoten som en gång introducerades i Bretton Woodsavtalet 1944.
Det skulle göra dem oberoende av västliga bankirer och betydligt mindre
sårbara. Kina har f.ö. nyligen varnat oligarkernas torped George Soros
för att ge sig på deras valuta med spekulationer av den typ han ägnar
sig åt.
Västvärldens strävan mot en rent elektronisk valuta är ytterst riskabel.
Det behövs bara en rejäl solstorm som den 1859 för att slå ut hela
västvärldens betalningssystem och störta länderna in i total anarki.
Alternativt räcker det med några väl placerade EMP-bomber i stratosfären
för att uppnå samma effekt. Idag är Nordkorea kapabelt att åstadkomma det!
Kina kommer att välja sin egen ekonomiska väg och kommer sannolikt inte
att söka politiska råd från väst. Dess styrande parti har blivit en
modern version av en kejserlig dynasti. De kommunistiska ledarna har
tagit till sig återuppväckta Konfucianska värderingar. De har
positionerat sig som beskyddare av kinesisk enighet, vilket är statens
traditionellt viktigaste roll, något som svenska politiker inte
begriper. Många kineser ser detta som heligt och flertalet kommer att
stödja sina ledare med eller utan demokratiska reformer, så länge som
landets styrka fortsätter att öka.
Kinesiskt tänkande är även starkt rasistiskt, man har en strikt
rangordning där den dominerande etniska gruppen hankineserna står högst
och afrikaner lägst. Man följer i stort sett skalan för olika
folkgruppers intelligenskvot och där ligger kineser högst i världen.
Deras världsbild är som skalen på en lök där Kina finns i mitten såväl
etniskt som ekonomiskt.
De angloamerikanska oligarkerna jobbar på Rysslands bankrutt år 2017 och
störtandet av Putin i en iscensatt statskupp likt den i Kiev. Torpeden
George Soros skrev om det i DN den 21 februari. Därefter planerar man
med att låta sina företag ta kontroll över de enorma ryska
råvarutillgångarna såsom man försökte under Jeltsins tid. Självklart
kommer Kina se till att om det lågt skuldsatta Ryssland mot all
förmodan, skulle ruineras av låga oljepriser, så inte kommer man att
låta västs företag få kontroll över råvarutillgångarna. Ryssland är
såväl Kinas vapensmedja som råvarureserv, som de aldrig kommer att
släppa i händerna på USA. Jag tror kineserna kommer att försäkra sig om
ett självständigt Ryssland genom ökad handel och annat stöd. Om NATO
skulle attackera Ryssland som Turkiets president Erdogan hotat med,
skulle Kina ingripa på ryssarnas sida.
Om Ryssland är ett stort hinder för oligarkernas dröm om
världsherravälde, så kommer Kina att visa sig vara en vägg av granit.
Antingen vi gillar det eller ej, bevittnar vi slutet på västvärldens och
den angloamerikanska oligarkins 200-åriga hegemoni och början på en
utveckling där Kina återtar sin position som världens ekonomiska och
kulturella mitt – Mittens Rike.
Fortsättning följer.
http://anthropocene.live/2016/02/28/drommen-om-varldsherravalde-ix/
---
Detta e-postmeddelande har sökts igenom efter virus med antivirusprogram från Avast.
https://www.avast.com/antivirus