Mikael Forsberg
2016-03-27 22:17:50 UTC
http://anthropocene.live/2016/03/27/den-angloamerikanska-oligarkin-och-dess-lakejer-i/
Den angloamerikanska oligarkin och dess lakejer – I
Historiskt har krig ofta orsakats av stark nationalism. Både Första och
Andra Världskrigen var till stor del en följd av konflikter mellan
nationalstater. Ur denna insikt började det redan efter Första
Världskriget växa fram tankar på en global världsordning för att säkra
en fredlig framtid genom bildandet av det misslyckade Nationernas
Förbund. Efter Andra Världskriget växte sig tankarna på en ny
världsordning starkare efter bildandet av FN.
Winston Churchill höll 1947 ett tal med rubriken Europas Förenta stater
där han deklarerade: Det slutliga målet, vartill vi bör sträva, är att
skapa en auktoritär, alldominerande världsordning. Så länge en effektiv
världsregering inte kan upprättas och snart träda i verksamhet är
utsikterna till fred och framsteg mörka och osäkra. Utan ett förenat
Europa finns inga säkra utsikter till en världsregering. Det är ett
lämpligt och ofrånkomligt steg mot uppfyllelsen av detta ideal.
Krigströttheten gjorde att många kände som Churchill, att man måste
etablera en ny ordning för att hindra framtida nya krig. Detta blev en
idealisk grogrund för olika överstatliga projekt som började se dagens ljus.
Redan tidigt under 1900-talet insåg hyperförmögna oligarker som
Rockefellers och Rothschilds m.fl. att en fri världsmarknad var deras
perfekta storm. Det som stod i vägen för deras multinationella
företagsbyggen var nationalstater som stiftade egna lagar, hade
självständiga centralbanker och egna valutor. Bildandet av FN och en rad
överstatliga organ i dess kölvatten skedde därför med oligarkernas
aktiva medverkan. David Rockefeller erkände sin strävan i memoarerna som
kom år 2003. Han skrev att en del tror att vi är del i en hemlig klick
som arbetar emot USA:s bästa intressen, karaktäriserande mig och min
familj som internationalister som konspirerar med andra runt om i
världen för att bygga en mer integrerad global politisk och ekonomisk
struktur – en värld om ni så vill. Om det är anklagelsen, så är jag
skyldig och jag är stolt över det.
På 30-talet började de angloamerikanska oligarkerna att mer systematiskt
samarbeta för att åstadkomma en ny världsordning där målet var att
rasera nationella hinder för de globala bankerna och företagen. Med
stora bidrag från Ford Foundation, Rockefeller Foundation och Carnegie
Corporation etablerades Council on Foreign Relations (CFR) som en mäktig
arena inom amerikansk politik som gav oligarkerna ett mycket stort
politiskt inflytande. Det förhärskande synsättet illustreras av den
tidiga styrelseledamoten Walter Lippman som skrev att allmänheten
förstår inte allmännyttan, den kan bara administreras av en elit vars
personliga intressen går utanför lokaliteten.
I stort sett alla amerikaner med makt har passerat revy under åren i
CFR. Där stöter vi på David Rockefeller, Henry Kissinger, Bill Clinton,
Conrad Black, William F. Buckley, Bill Bundy, Allen Dulles, Gerald Ford,
Herbert Hoover, George Kennan, Carl Sagan, Paul Warburg, Oprah Winfrey,
George Soros, Colin Powell, Bill Moyers, Rupert Murdoch, Zbigniew
Brzezinski, Edgar Bronfman, Sr., Madeleine K. Albright m.fl.. En lagom
blandning av hyperförmögna oligarker och deras handgångna lakejer.
Amiral Chester Ward, f.d. medlem av CFR och Chefsjurist i den
amerikanska flottan har beskrivit att CFR har som mål att dränka USAs
självständighet och nationella oberoende i en allsmäktig regering som
styr över hela världen. Det är utifrån denna arena som den amerikanska
oligarkins globaliseringssträvanden utgått.
Inom Västeuropa fanns starka krafter som ville stärka banden över
Atlanten. År 1954 tog den tidigare nazisten och nederländske
drottninggemålen Prince Bernhard initiativet till bildandet av
Bilderberg-gruppen som ett transatlantiskt sällskap till vilket de
övriga kungahusen och den angloamerikanska eliten inbjöds. Nästan alla
med makt och inflytande i västvärlden har passerat revy på gruppens
möten, som t.ex. David Rockefeller, Henry Kissinger, Bill Clinton,
Gordon Brown, Tony Blair, Angela Merkel, Alan Greenspan, Ben Bernanke,
Larry Summers, George Soros, Donald Rumsfeld, Robert Murdoch,
Jean-Claude Trichet, Mervyn King, Edmond de Rothschild, Robert
Oppenheimer, Robert McNamara, Henry Ford II, Siegmund Warburg, Paul
Volcker, Giovanni Agnelli, Peter Sutherland, Bill Gates, Louis V.
Gerstner, Jr. m.fl.. Utöver de mäktiga har även rader av nyttiga
idioter bjudits in för att programmeras in på den nya världsordningen,
namn som Carl Bildt, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven
skymtar förbi.
I sin bok Bilderberg Diary, skriver infiltratören Jim Tucker om mötet
1999 att Kenneth Clarke, medlem av det brittiska parlamentet och
tidigare finansminister, efterlyste en ny internationell finansiell
arkitektur … Kollegorna var ense om att nya regionala valutor, som inte
kommer att associeras med något specifikt land kommer att göra mycket
för att eliminera nationalism och föråldrade åsikter om självständighet.
Det forcerade och svagt folkligt förankrade arbetet med att bygga EU och
det vansinniga Euro-projektet skall ses mot denna bakgrund.
En viktig del i oligarkins strategi har varit skrämselpropaganda för att
försvaga motståndet mot överstatlighet hos allmänheten. Principen har
varit att ju mer rädsla man skapar ju större blir bytet. Ett viktigt
instrument i detta arbete är Romklubben som grundades av Giovanni
Agnellis handgångne Aurelio Peccei vid ett möte på Rockefellers egendom
i Bellagio år 1968. Klubben har varit en drivande kraft bakom falska
larm om den globala miljön och falsk propaganda för att skapa intryck av
en snar brist på naturresurser.
Romklubbens skrift om Tillväxtens gränser från år 1972 fick ett enormt
genomslag genom att oligarkin trumpetade ut dess budskap via sina
globala MSA (main stream media). Ingen av skriftens förutsägelser har
slagit in, snarare tvärt om. År 1991 kom man ut med nästa
propagandaskrift under rubriken Den första globala revolutionen som
lanserade skrämselpropagandan om en förestående klimatkatastrof. Den
lades till grund för FN:s miljökonferens i Rio 1992 som leddes av
Rockefellers nära handgånge Maurice Strong. Där lanserades Agenda 21 för
en global styrning. Tanken var att senare sjösätta ett globalt
klimatavtal som skulle tvinga alla världens länder att släppa den
självständiga kontrollen över sin energianvändning.
EU-presidenten Van Rompuy som precis innan han blev president var på
indoktrineringsmöte med Bilderberg-gruppen, avslöjade agendan för en
världsregering med att klimatkonferensen i Köpenhamn är ytterligare ett
steg mot den globala förvaltningen av vår planet. Försöken att driva
igenom ett klimatavtal vid först FN:s klimatkonferens 2009 och nu senast
vid COP21 konferensen i Paris misslyckades och världens nationalstater
beslutade att behålla sitt självbestämmande i denna fråga. Alla som
förtvivlat försökt möta klimatlarmen med en saklig debatt på
vetenskaplig grund, har inte riktigt begripit vilka intressen de har
emot sig. Detta är inte en fråga om vetenskap utan om världsherravälde.
Rockefeller har tillsammans med sin handgångne Zbigniew Brzezinski och
med några ledande ledamöter från CFR och Bilderberg-gruppen även tagit
initiativet till bildandet av Trilaterala kommissionen år 1973. Här har
personer från väst på absolut toppnivå kunnat träffas och diskutera och
planera utan medial insyn. Exempel på ledamöter är David Rockefeller,
George HW Bush, Bill Clinton, Zbigniew Brzezinski, George Soros,
Jean-Claude Trichet, Henry Kissinger and Jimmy Carter.
Efter ett möte med kommissionens 1991 sa David Rockefeller att vi är
tacksamma mot Washington Post, New York Times, Time Magazine och andra
stora publikationer vars direktörer har deltagit våra möten och
respekterat sina löften om diskretion i nästan 40 år. Det skulle ha
varit omöjligt för oss att utveckla vår plan för världen om vi hade
utsatts för publicitet under dessa år. Men världen är nu mer
sofistikerad, och förberedd att marschera mot en världsregering. Den
överstatliga suveräniteten hos en intellektuell elit och framträdande
bankirer är säkert att föredra framför nationellt självbestämmande som
praktiserats i tidigare århundraden. Det behöver knappast tilläggas att
oligarkerna har ägarkontrollen över en stor del av västvärldens MSM.
Brzezinski som har varit rådgivare till inte mindre än sex presidenter
skrev redan år 1971 att den teknotroniska eran innebär ett gradvist
framträdande av ett mer kontrollerat samhälle. Ett dylikt samhälle
domineras av en elit som inte låter sig hämmas av traditionella
värderingar. … Förmågan att hävda social och politisk kontroll över
individen kommer att öka oerhört (läs NSA). Det kommer snart att vara
möjligt att vidmakthålla nästan kontinuerlig övervakning av varje
enskild medborgare och upprätthålla uppdaterade, kompletta filer som
innehåller till och med mycket personlig information om medborgarnas
hälsa och personliga beteende, utöver mer allmän information. Dessa
filer kommer att kunna tillgås utan dröjsmål av myndigheterna. … I det
teknotroniska samhället verkar trenden peka mot ansamlingen av det
individuella stödet från miljontals oorganiserade medborgare, som är
lätta att nå för magnetiska och attraktiva personligheter för att
effektivt exploatera de senaste kommunikationsteknikerna för att
manipulera känslor och kontrollera resonemanget. … människor kommer att
bli mer och mer manipulerbara och formbara.
Genom att försvaga nationalstaterna och skapa kaos med växande otrygghet
och terrorism räknar man med att mobilisera den nödvändiga opinionen för
att kunna införa det totala kontrollsamhället med folkligt stöd.
http://anthropocene.live/2016/03/27/den-angloamerikanska-oligarkin-och-dess-lakejer-i/
---
Detta e-postmeddelande har sökts igenom efter virus med antivirusprogram från Avast.
https://www.avast.com/antivirus
Den angloamerikanska oligarkin och dess lakejer – I
Historiskt har krig ofta orsakats av stark nationalism. Både Första och
Andra Världskrigen var till stor del en följd av konflikter mellan
nationalstater. Ur denna insikt började det redan efter Första
Världskriget växa fram tankar på en global världsordning för att säkra
en fredlig framtid genom bildandet av det misslyckade Nationernas
Förbund. Efter Andra Världskriget växte sig tankarna på en ny
världsordning starkare efter bildandet av FN.
Winston Churchill höll 1947 ett tal med rubriken Europas Förenta stater
där han deklarerade: Det slutliga målet, vartill vi bör sträva, är att
skapa en auktoritär, alldominerande världsordning. Så länge en effektiv
världsregering inte kan upprättas och snart träda i verksamhet är
utsikterna till fred och framsteg mörka och osäkra. Utan ett förenat
Europa finns inga säkra utsikter till en världsregering. Det är ett
lämpligt och ofrånkomligt steg mot uppfyllelsen av detta ideal.
Krigströttheten gjorde att många kände som Churchill, att man måste
etablera en ny ordning för att hindra framtida nya krig. Detta blev en
idealisk grogrund för olika överstatliga projekt som började se dagens ljus.
Redan tidigt under 1900-talet insåg hyperförmögna oligarker som
Rockefellers och Rothschilds m.fl. att en fri världsmarknad var deras
perfekta storm. Det som stod i vägen för deras multinationella
företagsbyggen var nationalstater som stiftade egna lagar, hade
självständiga centralbanker och egna valutor. Bildandet av FN och en rad
överstatliga organ i dess kölvatten skedde därför med oligarkernas
aktiva medverkan. David Rockefeller erkände sin strävan i memoarerna som
kom år 2003. Han skrev att en del tror att vi är del i en hemlig klick
som arbetar emot USA:s bästa intressen, karaktäriserande mig och min
familj som internationalister som konspirerar med andra runt om i
världen för att bygga en mer integrerad global politisk och ekonomisk
struktur – en värld om ni så vill. Om det är anklagelsen, så är jag
skyldig och jag är stolt över det.
På 30-talet började de angloamerikanska oligarkerna att mer systematiskt
samarbeta för att åstadkomma en ny världsordning där målet var att
rasera nationella hinder för de globala bankerna och företagen. Med
stora bidrag från Ford Foundation, Rockefeller Foundation och Carnegie
Corporation etablerades Council on Foreign Relations (CFR) som en mäktig
arena inom amerikansk politik som gav oligarkerna ett mycket stort
politiskt inflytande. Det förhärskande synsättet illustreras av den
tidiga styrelseledamoten Walter Lippman som skrev att allmänheten
förstår inte allmännyttan, den kan bara administreras av en elit vars
personliga intressen går utanför lokaliteten.
I stort sett alla amerikaner med makt har passerat revy under åren i
CFR. Där stöter vi på David Rockefeller, Henry Kissinger, Bill Clinton,
Conrad Black, William F. Buckley, Bill Bundy, Allen Dulles, Gerald Ford,
Herbert Hoover, George Kennan, Carl Sagan, Paul Warburg, Oprah Winfrey,
George Soros, Colin Powell, Bill Moyers, Rupert Murdoch, Zbigniew
Brzezinski, Edgar Bronfman, Sr., Madeleine K. Albright m.fl.. En lagom
blandning av hyperförmögna oligarker och deras handgångna lakejer.
Amiral Chester Ward, f.d. medlem av CFR och Chefsjurist i den
amerikanska flottan har beskrivit att CFR har som mål att dränka USAs
självständighet och nationella oberoende i en allsmäktig regering som
styr över hela världen. Det är utifrån denna arena som den amerikanska
oligarkins globaliseringssträvanden utgått.
Inom Västeuropa fanns starka krafter som ville stärka banden över
Atlanten. År 1954 tog den tidigare nazisten och nederländske
drottninggemålen Prince Bernhard initiativet till bildandet av
Bilderberg-gruppen som ett transatlantiskt sällskap till vilket de
övriga kungahusen och den angloamerikanska eliten inbjöds. Nästan alla
med makt och inflytande i västvärlden har passerat revy på gruppens
möten, som t.ex. David Rockefeller, Henry Kissinger, Bill Clinton,
Gordon Brown, Tony Blair, Angela Merkel, Alan Greenspan, Ben Bernanke,
Larry Summers, George Soros, Donald Rumsfeld, Robert Murdoch,
Jean-Claude Trichet, Mervyn King, Edmond de Rothschild, Robert
Oppenheimer, Robert McNamara, Henry Ford II, Siegmund Warburg, Paul
Volcker, Giovanni Agnelli, Peter Sutherland, Bill Gates, Louis V.
Gerstner, Jr. m.fl.. Utöver de mäktiga har även rader av nyttiga
idioter bjudits in för att programmeras in på den nya världsordningen,
namn som Carl Bildt, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven
skymtar förbi.
I sin bok Bilderberg Diary, skriver infiltratören Jim Tucker om mötet
1999 att Kenneth Clarke, medlem av det brittiska parlamentet och
tidigare finansminister, efterlyste en ny internationell finansiell
arkitektur … Kollegorna var ense om att nya regionala valutor, som inte
kommer att associeras med något specifikt land kommer att göra mycket
för att eliminera nationalism och föråldrade åsikter om självständighet.
Det forcerade och svagt folkligt förankrade arbetet med att bygga EU och
det vansinniga Euro-projektet skall ses mot denna bakgrund.
En viktig del i oligarkins strategi har varit skrämselpropaganda för att
försvaga motståndet mot överstatlighet hos allmänheten. Principen har
varit att ju mer rädsla man skapar ju större blir bytet. Ett viktigt
instrument i detta arbete är Romklubben som grundades av Giovanni
Agnellis handgångne Aurelio Peccei vid ett möte på Rockefellers egendom
i Bellagio år 1968. Klubben har varit en drivande kraft bakom falska
larm om den globala miljön och falsk propaganda för att skapa intryck av
en snar brist på naturresurser.
Romklubbens skrift om Tillväxtens gränser från år 1972 fick ett enormt
genomslag genom att oligarkin trumpetade ut dess budskap via sina
globala MSA (main stream media). Ingen av skriftens förutsägelser har
slagit in, snarare tvärt om. År 1991 kom man ut med nästa
propagandaskrift under rubriken Den första globala revolutionen som
lanserade skrämselpropagandan om en förestående klimatkatastrof. Den
lades till grund för FN:s miljökonferens i Rio 1992 som leddes av
Rockefellers nära handgånge Maurice Strong. Där lanserades Agenda 21 för
en global styrning. Tanken var att senare sjösätta ett globalt
klimatavtal som skulle tvinga alla världens länder att släppa den
självständiga kontrollen över sin energianvändning.
EU-presidenten Van Rompuy som precis innan han blev president var på
indoktrineringsmöte med Bilderberg-gruppen, avslöjade agendan för en
världsregering med att klimatkonferensen i Köpenhamn är ytterligare ett
steg mot den globala förvaltningen av vår planet. Försöken att driva
igenom ett klimatavtal vid först FN:s klimatkonferens 2009 och nu senast
vid COP21 konferensen i Paris misslyckades och världens nationalstater
beslutade att behålla sitt självbestämmande i denna fråga. Alla som
förtvivlat försökt möta klimatlarmen med en saklig debatt på
vetenskaplig grund, har inte riktigt begripit vilka intressen de har
emot sig. Detta är inte en fråga om vetenskap utan om världsherravälde.
Rockefeller har tillsammans med sin handgångne Zbigniew Brzezinski och
med några ledande ledamöter från CFR och Bilderberg-gruppen även tagit
initiativet till bildandet av Trilaterala kommissionen år 1973. Här har
personer från väst på absolut toppnivå kunnat träffas och diskutera och
planera utan medial insyn. Exempel på ledamöter är David Rockefeller,
George HW Bush, Bill Clinton, Zbigniew Brzezinski, George Soros,
Jean-Claude Trichet, Henry Kissinger and Jimmy Carter.
Efter ett möte med kommissionens 1991 sa David Rockefeller att vi är
tacksamma mot Washington Post, New York Times, Time Magazine och andra
stora publikationer vars direktörer har deltagit våra möten och
respekterat sina löften om diskretion i nästan 40 år. Det skulle ha
varit omöjligt för oss att utveckla vår plan för världen om vi hade
utsatts för publicitet under dessa år. Men världen är nu mer
sofistikerad, och förberedd att marschera mot en världsregering. Den
överstatliga suveräniteten hos en intellektuell elit och framträdande
bankirer är säkert att föredra framför nationellt självbestämmande som
praktiserats i tidigare århundraden. Det behöver knappast tilläggas att
oligarkerna har ägarkontrollen över en stor del av västvärldens MSM.
Brzezinski som har varit rådgivare till inte mindre än sex presidenter
skrev redan år 1971 att den teknotroniska eran innebär ett gradvist
framträdande av ett mer kontrollerat samhälle. Ett dylikt samhälle
domineras av en elit som inte låter sig hämmas av traditionella
värderingar. … Förmågan att hävda social och politisk kontroll över
individen kommer att öka oerhört (läs NSA). Det kommer snart att vara
möjligt att vidmakthålla nästan kontinuerlig övervakning av varje
enskild medborgare och upprätthålla uppdaterade, kompletta filer som
innehåller till och med mycket personlig information om medborgarnas
hälsa och personliga beteende, utöver mer allmän information. Dessa
filer kommer att kunna tillgås utan dröjsmål av myndigheterna. … I det
teknotroniska samhället verkar trenden peka mot ansamlingen av det
individuella stödet från miljontals oorganiserade medborgare, som är
lätta att nå för magnetiska och attraktiva personligheter för att
effektivt exploatera de senaste kommunikationsteknikerna för att
manipulera känslor och kontrollera resonemanget. … människor kommer att
bli mer och mer manipulerbara och formbara.
Genom att försvaga nationalstaterna och skapa kaos med växande otrygghet
och terrorism räknar man med att mobilisera den nödvändiga opinionen för
att kunna införa det totala kontrollsamhället med folkligt stöd.
http://anthropocene.live/2016/03/27/den-angloamerikanska-oligarkin-och-dess-lakejer-i/
---
Detta e-postmeddelande har sökts igenom efter virus med antivirusprogram från Avast.
https://www.avast.com/antivirus