Mikael Forsberg
2016-07-08 13:35:02 UTC
"Hemlighetsmakeriet om ubåtsjakten skadar Sverige"
DEBATT: Dagens hemlighetsmakeri om ubåtsjakten 2014 saknar motstycke och
reser en rad frågor som Försvarsmakten och regeringen måste besvara för
att bevara sin trovärdighet, skriver tidigare försvarsreporter Sune
Olofson.
Uppenbarligen var det Försvarsmaktens avsikt att svenska folket skulle
leva i ovisshet om att marinen jagade ett svenskt objekt i stället för
en främmande – underförstått rysk – ubåt 2014. Och när regeringen senare
informerades varför beslöt man att lägga locket på? Det är
anmärkningsvärt och skadar Försvarsmaktens och regeringens trovärdighet
och tilltron till Sveriges säkerhetspolitik.
Inte nog med att allmänheten skulle undanhållas sanningen, även
försvarsutskottet och Utrikesnämnden hölls utanför trots att
Regeringsformen säger att i ärenden av utrikespolitisk vikt ska
Utrikesnämnden informeras.
I stället gömde regeringen uppgifterna i det nybildade Säkerhetsrådet
som tycks bestå av i första hand statsministern, utrikesministern och
försvarsministern.
Ett svenskt objekt
Men lördagen den 11 juni i år avslöjade Sveriges Radios Eko-redaktion
sanningen om den stora ubåtsjakten 2014. Det ljud som från början
beskrevs som det ”avgörande beviset” – en etta på bedömningsskalan – för
att en utländsk ubåt kränkt Sverige i själva verket var ljud från ett
svenskt objekt. Försvarsmakten hade alltså inte kontroll på egna
militära enheter eller om ljudet härrörde från en civil farkost.
Överbefälhavaren Sverker Göranson var helt säker vid en pressträff den
14 november 2014, vid hans sida stod statsminister Stefan Löfven (S) och
försvarsminister Peter Hultqvist (S):
”Den avgörande observationen är gjord av Försvarsmaktens egna sensorer.
Den möjliggjordes av ett kvalificerat operativt svenskt uppträdande och
observationen uppfyller kraven för den högsta bedömningsnivån –
bekräftad ubåt – och är avgörande för konstaterandet att kränkning
faktiskt har ägt rum.”
Ekot berättade också att under ubåtsjakten 2015 vid en marinövning vid
fyren Vindbåden ska Försvarsmakten nu ha fastställt att den misstänkta
farkosten sannolikt var en ubåt från Tyskland.
Signal till Ryssland
I och med att Stefan Löfven och Peter Hultqvist framträdde tillsammans
med Sveriges överbefälhavare vid pressträffen sändes en tydlig försvars-
och säkerhetspolitisk signal till det i medierna misstänkta grannlandet
Ryssland samtidigt som Försvarsmaktens och regeringens trovärdighet
sattes i pant.
Men i september 2015 – alltså knappt ett år efter presskonferensen –
meddelade plötsligt Försvarsmakten i ett pressmeddelande att det
avgörande beviset inte längre gällde. Försvarsmakten valde dock att inte
tydliggöra sanningen utan hävdade samtidigt att det fanns andra
rapporter, bland annat observationer av privatpersoner och ett
bottenspår, som sammanvägda gav ”ett högt bevisvärde.
Enligt Ekots källor mötte avgående ÖB Sverker Göranson tidigt i höstas
regeringens säkerhetspolitiska råd, minst tre tunga statsråd deltog i
mötet. ÖB berättade då att det avgörande beviset inte längre kan kopplas
till en främmande ubåt utan till en svensk farkost. Stefan Löfven och
Margot Wallström (S) ska ha reagerat kraftigt eftersom Sveriges och
statsledningens trovärdighet kunde vara i fara. Försvarsministern
värnade om vikten av att inte röja försvarets kompetensnivå. Och det
ledde sannolikt till beslutet att lägga locket på.
Allvarliga konsekvenser
Det betyder följande:
1. Allmänheten skulle fortsatt leva i tron på att Sverige absolut säkert
kränktes av främmande makt – underförstått Ryssland – trots att det
avgörande beviset fallit.
2. Försvarsutskottet och Utrikesnämnden skulle hållas utanför i strid
med Regeringsformen.
3. Den säkerhetspolitiska signalen till bland annat Ryssland grundades
på svagare bevis än vad Sveriges statsminister, försvarsminister och
överbefälhavare meddelade offentligt.
Jag har som försvarsreporter under 1980- och 90-talen följt flera
ubåtsjakter och tagit del av Försvarsmaktens olika informationer och
budskap. Vi har nog vilseförts tidigare med den ständigt återkommande
motiveringen att öppenhet kan skada Sverige. Men dagens hemlighetsmakeri
saknar motstycke och reser en rad frågor, som Försvarsmakten och
regeringen måste besvara.
Hur kan Försvarsmakten fästa så stor tilltro till metoden att
sammanställa en rad var för sig mindre säkra indikationer, tvåor på
bedömningsskalan, då den säkraste och högsta på skalan visar fel? Varför
sägs det i pressmeddelandet i september 2015 att någon nationsbestämning
inte kunnat göras när det är just det man gjort, det vill säga ett
svenskt objekt?
Kan inte bygga på oklarheter
Försvars – och säkerhetspolitik är allvarliga frågor och får inte byggas
på oklarheter och felaktigheter. Svenska Dagbladets försvarsreporter
Jonas Gummesson – en av få journalister som tycks förstå betydelsen av
en kritisk granskning av Försvarsmaktens ubåtsjakter – skrev i en
kommentar efter Ekots avslöjande:
”Regeringen måste lägga korten på bordet om ubåtsjakten. För Löfven och
Hultqvist finns det nu bara en sak att göra; att glänta på locket till
den hemliga ubåtslådan. Utan att röja försvarshemligheter får man helt
enkelt tala om vad det är för ”en annan förklaring” till det som först
basunerades ut som ett avgörande bevis på en kränkande ubåt. Längre än
så behöver man inte gå – men dit måste man. Annars har regeringen spelat
bort all eventuell trovärdighet i ubåtsfrågor.”
Sune Olofson
försvarsreporter och debattredaktör på SvD 1981-2009
http://www.gp.se/nyheter/debatt/hemlighetsmakeriet-om-ub%C3%A5tsjakten-skadar-sverige-1.2764861
---
Detta e-postmeddelande har sökts igenom efter virus med antivirusprogram från Avast.
https://www.avast.com/antivirus
DEBATT: Dagens hemlighetsmakeri om ubåtsjakten 2014 saknar motstycke och
reser en rad frågor som Försvarsmakten och regeringen måste besvara för
att bevara sin trovärdighet, skriver tidigare försvarsreporter Sune
Olofson.
Uppenbarligen var det Försvarsmaktens avsikt att svenska folket skulle
leva i ovisshet om att marinen jagade ett svenskt objekt i stället för
en främmande – underförstått rysk – ubåt 2014. Och när regeringen senare
informerades varför beslöt man att lägga locket på? Det är
anmärkningsvärt och skadar Försvarsmaktens och regeringens trovärdighet
och tilltron till Sveriges säkerhetspolitik.
Inte nog med att allmänheten skulle undanhållas sanningen, även
försvarsutskottet och Utrikesnämnden hölls utanför trots att
Regeringsformen säger att i ärenden av utrikespolitisk vikt ska
Utrikesnämnden informeras.
I stället gömde regeringen uppgifterna i det nybildade Säkerhetsrådet
som tycks bestå av i första hand statsministern, utrikesministern och
försvarsministern.
Ett svenskt objekt
Men lördagen den 11 juni i år avslöjade Sveriges Radios Eko-redaktion
sanningen om den stora ubåtsjakten 2014. Det ljud som från början
beskrevs som det ”avgörande beviset” – en etta på bedömningsskalan – för
att en utländsk ubåt kränkt Sverige i själva verket var ljud från ett
svenskt objekt. Försvarsmakten hade alltså inte kontroll på egna
militära enheter eller om ljudet härrörde från en civil farkost.
Överbefälhavaren Sverker Göranson var helt säker vid en pressträff den
14 november 2014, vid hans sida stod statsminister Stefan Löfven (S) och
försvarsminister Peter Hultqvist (S):
”Den avgörande observationen är gjord av Försvarsmaktens egna sensorer.
Den möjliggjordes av ett kvalificerat operativt svenskt uppträdande och
observationen uppfyller kraven för den högsta bedömningsnivån –
bekräftad ubåt – och är avgörande för konstaterandet att kränkning
faktiskt har ägt rum.”
Ekot berättade också att under ubåtsjakten 2015 vid en marinövning vid
fyren Vindbåden ska Försvarsmakten nu ha fastställt att den misstänkta
farkosten sannolikt var en ubåt från Tyskland.
Signal till Ryssland
I och med att Stefan Löfven och Peter Hultqvist framträdde tillsammans
med Sveriges överbefälhavare vid pressträffen sändes en tydlig försvars-
och säkerhetspolitisk signal till det i medierna misstänkta grannlandet
Ryssland samtidigt som Försvarsmaktens och regeringens trovärdighet
sattes i pant.
Men i september 2015 – alltså knappt ett år efter presskonferensen –
meddelade plötsligt Försvarsmakten i ett pressmeddelande att det
avgörande beviset inte längre gällde. Försvarsmakten valde dock att inte
tydliggöra sanningen utan hävdade samtidigt att det fanns andra
rapporter, bland annat observationer av privatpersoner och ett
bottenspår, som sammanvägda gav ”ett högt bevisvärde.
Enligt Ekots källor mötte avgående ÖB Sverker Göranson tidigt i höstas
regeringens säkerhetspolitiska råd, minst tre tunga statsråd deltog i
mötet. ÖB berättade då att det avgörande beviset inte längre kan kopplas
till en främmande ubåt utan till en svensk farkost. Stefan Löfven och
Margot Wallström (S) ska ha reagerat kraftigt eftersom Sveriges och
statsledningens trovärdighet kunde vara i fara. Försvarsministern
värnade om vikten av att inte röja försvarets kompetensnivå. Och det
ledde sannolikt till beslutet att lägga locket på.
Allvarliga konsekvenser
Det betyder följande:
1. Allmänheten skulle fortsatt leva i tron på att Sverige absolut säkert
kränktes av främmande makt – underförstått Ryssland – trots att det
avgörande beviset fallit.
2. Försvarsutskottet och Utrikesnämnden skulle hållas utanför i strid
med Regeringsformen.
3. Den säkerhetspolitiska signalen till bland annat Ryssland grundades
på svagare bevis än vad Sveriges statsminister, försvarsminister och
överbefälhavare meddelade offentligt.
Jag har som försvarsreporter under 1980- och 90-talen följt flera
ubåtsjakter och tagit del av Försvarsmaktens olika informationer och
budskap. Vi har nog vilseförts tidigare med den ständigt återkommande
motiveringen att öppenhet kan skada Sverige. Men dagens hemlighetsmakeri
saknar motstycke och reser en rad frågor, som Försvarsmakten och
regeringen måste besvara.
Hur kan Försvarsmakten fästa så stor tilltro till metoden att
sammanställa en rad var för sig mindre säkra indikationer, tvåor på
bedömningsskalan, då den säkraste och högsta på skalan visar fel? Varför
sägs det i pressmeddelandet i september 2015 att någon nationsbestämning
inte kunnat göras när det är just det man gjort, det vill säga ett
svenskt objekt?
Kan inte bygga på oklarheter
Försvars – och säkerhetspolitik är allvarliga frågor och får inte byggas
på oklarheter och felaktigheter. Svenska Dagbladets försvarsreporter
Jonas Gummesson – en av få journalister som tycks förstå betydelsen av
en kritisk granskning av Försvarsmaktens ubåtsjakter – skrev i en
kommentar efter Ekots avslöjande:
”Regeringen måste lägga korten på bordet om ubåtsjakten. För Löfven och
Hultqvist finns det nu bara en sak att göra; att glänta på locket till
den hemliga ubåtslådan. Utan att röja försvarshemligheter får man helt
enkelt tala om vad det är för ”en annan förklaring” till det som först
basunerades ut som ett avgörande bevis på en kränkande ubåt. Längre än
så behöver man inte gå – men dit måste man. Annars har regeringen spelat
bort all eventuell trovärdighet i ubåtsfrågor.”
Sune Olofson
försvarsreporter och debattredaktör på SvD 1981-2009
http://www.gp.se/nyheter/debatt/hemlighetsmakeriet-om-ub%C3%A5tsjakten-skadar-sverige-1.2764861
---
Detta e-postmeddelande har sökts igenom efter virus med antivirusprogram från Avast.
https://www.avast.com/antivirus